Om 9 dagar hämtar jag en efterlängtad person på flygplatsen.
Om 18 dagar lämnar jag Kapstaden för denna gången för semester i mitt gamla område i Sydafrika.
Om 25 dagar åker jag hem till ett kallt och mörkt land i norr.
Jag antar att jag på något sätt ska förväntas att leva som vanligt igen efter denna resan. Så mycket har ändrats, och inget kommer vara det samma.
Om 400 dagar åker jag tillbaka till landet jag älskar och njuter att vara i. Däremellan hoppas jag på att trivas i Sverige igen och njuta av tiden där, sluta skolan, jobba, och må bra hemma <3.
Table Mountain, underbara utsikten som man ser över hela staden.
Även om jag sitter i Kapstaden så betyder inte det att jag inte följer det som sker hemma.
Något som jag längtat efter sedan det slutade i december 2013 är Musikhjälpen.
Att under en vecka fastna framför dator/ tv eller radio, beroende på hur men väljer att följa det.
Detta är nog femte året i rad som jag följer det, och det känns som det blir större och större.
Att det i år skulle vara mot att stoppa spridningen av HIV, passande nog medan jag är i ett land där det är en stor mängd med människor som har HIV/AIDSe eller någon gång kommer att smittas.
Alla känner någon som har eller kommer att få det.
Av mina tidigare erfarenheter från detta land så är HIV fortfarande något som man inte pratar öppt om, det är en skam att ha det, och det förekommer allt mer, speciellt i de områderna där de inte finns någon sexuall undervisning eller liknande.
För oss i västvärlden så har vi från tidig ålder lärdomen om hur att skydda oss och för att inte bli gravida.
I Sydafrika är det ca 25 procent av alla tjejer mellan 14-16 år som vet hur man blir gravid och hur HIV smittas.
Det är verkligen ingenting. Inte så konstigt att barn själva får barn.
Och inte heller konstigt är det när jag på praktiken för höra att uppåt provinsen, så finns det 13 åriga tjejer som kommer på att om de själva får barn, så kommer de få 1200 rand, ca 800 svenska kr, som barnbidrag, vilket innebär att de kan leva på de pengarna. Så vid den tiden att de är kanske 18 har har de 3-4 barn, men olika män.
Bara det är en varningsklocka om hur många sexpartners en tjej kan ha, och även då få massa sjukdomar, bla HIV.
Det jag stör mig lite på dock med årets programledare är att det känns som de saknar lite kunskap.
För mycket av det de säger, det håller jag med om. MEN, det är inte vara att komma till någon i ext Sydafrika eller Mozambique, att "Hej, du har HIV", nu ska vi berätta hur du inte sprider det vidare. I den här delen av världen är det fortfarande tabu att prata om det, det måste öppnas upp dörrar då det inte kommer vara tabu länge.
Det sker en förändring, och min dröm är att mitt älskade SA ska kunna få ner antalet som dör varje dag i HIV.
Så se till att kanske undvara en julklapp eller något den närmsta veckan, och skänk en sland till ett sjukt bra arbete! gå in på musikhjälpens hemsida och se vad du kan skänka.
Alla kan inte gjort allt, men alla kan göra något.
För några veckor sedan var vi i en kåkstad som heter Phumlani. Southern Ambition brukar åka dit med alla volontärer, praktikanter och andra som vill följa och hänga med kidsen några timmar.
Väldigt lätt att underhålla barnen med en iphone:)
Jag med en av de underbart sköna grabbarna. Även Gustaf fick hänga med en av grabbarna.
HIttade en super söt liten tjej som var så kramgo. Hade lätt kunnat ta med henne hem.:)
Weronika är från New York och jobbar för Southern Ambition, här tillsammans med min handledare John som driver Youth Solution.
De här barnen är vana att det kommer massa folk och hänger med dem några gånger pes månad, och John har sedan många år jobbat tillsammans med en församling i den stadsdelen som kåkstaden ligger i, därför har jag valt att lägga upp några av bilderna på några av kidsen.
Kanske längre fram att jag lägger ut något på ett av "husen", men det måste egentligen ses på plats för att fatta hur dessa barnen växer upp.
Youth Soloutions får två gånger i veckan donerat mat från ett stor matkedja. Mestadels går maten till härbärget, men även till kåkstaden Phillipi. Phillipi är en förort till Kapstaden och där finns det en kåkstad som kallas Phumlani.
Phillipi är en " gråzon " består av många jordbruksföretag och vissa informella bosättningar, ca 30 minuters bilresa utanför staden Kapstaden. En sådan lösning är Olieboom församling i Olieboom Road, Phillipi .
I detta township bor cirka 358 familjer med en arbetslöshet på cirka 72 % . Det finns bara 8 vattenkranar och 135 toaletter (mer liknande utedass). Ingen el, den elen de har drar de själva och är olagig. Husen är gjorda av trä, järn, plåt och ibland kartonger . Vissa familjer har tur att ha gasspisar, men de flesta människor har att laga mat på externa bränder . Många barn i detta område inte gå till skolan av olika skäl, såsom skolkläder, skolavgifter, har inte råd böcker eller de har inte registreras vid födseln, vilket innebär att de inte har ett födelsebevis och av denna anledning är inte tillåtna i skolan. Många av föräldrarna var inte heller registrerade vid födseln. Här finns det barn i 10, 11, 12 år som aldrig har gått i skolan . Många av barnen i detta samhälle är föräldralösa på grund av aids.
Det går att hitta alla typer av sjukdomar här, eftersom det inte finns några hälsofaciliteter som kliniker. Under den kalla och regniga vintern, levnadsvillkoren i församlingen blir nästan outhärdlig, det rinner vattnet genom ”husen”. Massor av människor förlorar sina möbler och andra ägodelar på grund av översvämningarna . Det finns ingen social ingripande från regeringen.
I detta township, har många människor förlorat hoppet . Youth Solutions Afrika avslutade den andra fasen av en byggnad av en småbarnsfostran. Denna byggnad fungerar som ett soppkök som drivs av medlemmar i samhälletsgemenskap och volontärer. Här kan människor hitta information om hiv/ aids och andra viktiga nyheter. Det har funnit 87 barn i detta program varav de flesta är föräldralösa, men nu är det med storsannolikhet fler barn.
Något som Y.S hoppas införa är program som livskunskap, skapande av arbetstillfällen.
Det ska även bli möjligt att hjälpa till med födelseregistreringar.
Ungdom Solutions Afrika inte får något ekonomiskt stöd från regeringen än. Vår byggnad , utfodring och utbildningsprogrammet görs möjligt genom de vänliga donationer från familj, vänner och våra internationella volontärer .
Sitter för tillfället på ett fik, i shorts, linne och barfota, i skuggan under massa bananträd, eftersom solen är ganska stark fortfarande.
Försöker sammanställa min praktikrapport just nu, iaf de delar av den som jag har fått tag information på.
Under en punkt finns det "egna synpunkter, egna tankar".
Det går verkligen inte att sätta ord på alla saker som har hänt på denna tiden.
Hur jag har utvecklats som människa eller liknande. Alla människor jag hört berätta om deras livshistorier, alla barn
som bor sämre än vissa har sina djur hemma i Sverige. Allt som bara är som ett stort kaos inom mig.
Hur ska jag kunna komma hem och förklara allt som har hänt och påverkat mig. Det finns inte. Det går inte.
Visserligen är detta tredje gången som jag kommer hit, och har mycket erfarenheter sedan innan. Men denna gången är det så annorlunda.
