Ny vecka, (igen!) Nu den 7:e november är det en månad sedan jag landade här, i Kapstaden.
Det går inte att beskriva hur mycket jag har lärt mig, fått intryck av. Alla människor jag träffat, haft samtal med. Barnen som hänger i soppköket på eftermiddagarna innan deras olika transporter. (Soppköket är på morddagarna, och sedan kommer barnen till samma lokal och det blir lite mer som en fritidsgård i några timmar. )
Det är en liten kille som jag har fastnat för. De vet inte riktigt vart han kommer ifrån, han bor i området, men det är ingen förälder som varit där oh frågat efter honom.
Han kommer ibland tillsammans med en kvinna och äter frukost/ middag, och senare på eftermiddagarna kommer han med barnen från skolorna. Jag tänkte inte på det så mycket i början, utan mer att han inte hade någon skoluniform som alla de andra barnen har. Men när han senare kom flera dagar med samma kläder, och ville ha nya, frågade jag JP( som har hand om soppköket) vem den killen var och vart han bodde. JP sa bara att han visste vad han hette och var ungefär 7-8 år gammal, men inte mycket mer. Kvinnan som han kommit med till soppköket ibland hade sagt att hon trodde att han hade någon funktionsnedsättning psykiskt, eftersom han verkar lite efter med allt.
Visst är det inte så konstigt om han är lite efter med allt, men vilket barn skulle inte vara det om det inte visste vart föräldrarna bor, eller att ingen letade efter honom. Det gör ont i mitt hjärta att veta att detta fallet inte är så ovanligt. Kanske inte redan i denna unga ålder som killen i fråga, men att ungdomar hamnar på gatan. Trots att det finns en familj någonstans. De kan hamna där pga ett bråk eller liknande som gör att de lämnar hemmet, eller föräldrar som slänger ut dem.
I lördags när vi satt på tåget till ett ställe 40 minuter från där vi bor, så klev det på ett gäng killar som spelade och sjöng under en stund.
Av att döma klädsen på dem bodde de antagligen på gatan eller hade mindre pengar.
Trots att jag älskar den här staden, kommer det in massa tankar om hur mycket det kan påverka ett barn beroende på vilken familj de födds in i. Det är klart att det är samma hemma i Sverige och i alla delar i världen. Men här påverkar det hur hela livet kommer att bli. Är det ett barn som födds in i en familj där det inte ens finns pengar till skolgång är utgången inte alls likadan som för ett barn med hyfsad ekonomi eller en välbärgad familj. Visserligen har jag hört historier från vissa människor att de haft allt, men sedan blivit av med allt lika fort. Det är skillnaden från Sverige. Att trots att ett barn/ ungdom kommit snett i början av litet, finns det ändå en chans för dem att komma på en bra bana, trots att det ibland kanske inte är lätt heller.
Det är för dessa barn och ungdomar som mitt hjärt slår lite extra för just nu.